retse

Idag insåg jag till min förfäran att jag faktiskt är lik min mor. Vi stod och skulle sätta fast ett nytt cykelställ på vår gamla Volvo. Hon började, gav upp efter 5 sekunder med en svart och väldigt irriterande blick mot mig. Jaja, jag testar väl. Jo eller hur, lika snabbt sa jag att nej det går inte och att vi skulle strunta i det. Som en gåva från himlen kommer då mammas kompis och löser det hela. Hon tittar på mig samtidigt som hon skrattar och säger, ja ni har då inget tålamod ni två.

Ibland skräms jag av att man kan vara lik en annan människa, vare sig det är inåt eller utåt. Jag har aldrig sett en likhet med mamma. Nog har jag hört att jag är lik henne på massa konstiga sätt men aldrig tyckt att det stämmer. Ändring på det, tålamodet är hennes förtjänst. 

Haha intresssant för er (nej jag vet) men nu kan ni skylla på mamma nästa gång mitt tålamod sviker.