It's something that I can't live without
Stod med Cissi hos Maria i tisdagsnatt och kramade henne hejdå. Blä. Nu har jag inga bortförklaringar till att inte styra upp mitt liv. Gymkort, jobbsökande, städa och rensa ut mitt äckliga rum står på schemat. Samt hoppas jag till gud att jag inte åker på magsjuka nu när folk i min omgivning har härligheten!
"På onsdag sitter jag på planet mot London"
Maria flyttar nästa onsdag. Jag kan inte förstå innebörden av den meningen. Det-går-inte.
Redan på dagis träffades vi och hon var min första riktiga dagiskompis. I vår familj går hon fortfarande under namnet Maria med dom blåa glasögonen och hängselbyxorna. På dagis satt vi ihop varje dag, byggde kojor och delade pojkvän. Dagen kom då vi skulle vidare till skolan och även då hamnade vi i samma klass, klassen med stort C.
Egentligen har jag vetat om denna flytt sen vi gick runt i mariebergsskolans korridorer. Hon hade såkallade "killkläder" och jag pipplotter med rosa utstyrsel från topp till tå. Hon spelade fotboll medan jag slutade efter första träningen. Maria kunde räkna till 70 på engelska när jag knappt kunde till 10. Hon lyssnade på Misfits och jag Britney Spears. När vi lekte var hon pojke och jag hennes otroligt tjejiga väninna. Hon visste hur alla flaggor såg ut och jag visste inte ens att Mo i rana låg i Norge. Hon tyckte inte om en enda frukt och jag åt nästan inget annat.
Efter skolan gick vi hem till henne och gjorde rövargodis sen när Lars-Åke frågade sa vi alltid att vi lagade gröt.
Oboyglasen blev många och inte kort därefter hoppade vi i de blå gymnastikdräkterna, försökte alltid bli i samma grupp och slog kullerbyttor. Och hon följde mig alltid till farthindren när jag skulle hem sent om kvällarna.
Vi blev ett par år äldre. Jag hatade killarna som hon kom överrens med. Hon åt marsipan som jag endast trodde min morfar tyckte om. Hon köpte mörkblå huvtröjor medan jag handlade linnen som helst gjorde att jag visade magen. Jag blev tillsammans med pojkar via apberget och hon undrade hur fasen jag kunde bli ihop med pojkar jag aldrig sett förr. Jag klarade mig inte utan apberget, hon raderade sin ett kort tag efter jag skapat min. När jag gjorde 10 stycken smileysar i ett sms skrev hon inte en enda. Vi satt i kinahuset och ristade in våra namn i taket och kände oss allmänt coola.
Högstadiet kom och vi hamnde i olika klasser. Vi fick olika umgängeskretsar och träffades gjorde vi men inte lika ofta. Till den dagen gymkortet hamnade i min hand. Kvällarna spenderades på tenton där vi var tills lamporna släcktes och fick försöka hitta tillbaka till omklädningsrummet. Ibland hamnade vi på fest där det endast var de som var 6 år äldre och trodde att vi var vuxna med en folköl i handen. Åkte på min moped med hjälmar som inte var godkända, till byarna utanför stan endast för att få tag i cigg. Kinahuset var fortfarande mötesplatsen där vi nu istället tjuvrökte och kändes oss återigen som coolaste tjejerna i världen.
Senaste åren har jag och maria träffats minst en gång i veckan. Suttit i hennes kök med varsin tekopp och skolböcker som täckt hela köksbordet. Vi har svettats som galningar på tenton eller legat i hennes soffa med en morotskaka och skrattat åt alla gamla och förskräckliga minnen. Eller beklagat oss över att vara den minsta i en stor syskonskara. Framför allt längtat bort från umeå tillsammans.
Jag och Maria är fortfarande som natt och dag men vi passar så himla fint ändå, som vi alltid har gjort. Maria lyssnar än i dag på Misfits och vi sitter i samma kinahus som fortfarande har våra namn inristade i taket, precis som för 7 år sedan. Skillnaden är inte stor när jag tänker efter. Hon är också fortfarande den enda jag känner som skulle packa en väska och flytta till London utan boende och jobb. Den enda jag kan se klara av det.
Jag har vetat om detta halva mitt liv och nu när dagen är kommen kan jag inte förstå det. Att stå kvar här utan henne vet jag inte hur jag ska klara av. Vad ska jag göra utan dig Maria? Jag gråter redan som ett litet barn och vet bara en sak just nu. Att på onsdag kommer jag vara otröstlig och lyssna på de få låtar vi båda tycker är bra, om och om igen.
- och jag älskar dig maria!
♥
"mer få du in't, shokka"
Lycksele var underbart, som vanligt. Jag har mest intagit soffläget hos mormor och ätit så mycket kakor att jag varit nära på att spy varje kväll. Med Elsa blev det många skratt och pinsamma händelser som gjorde att jag ville sjunka genom jorden mer än en gång. Elsa avslutade fint med "alltså ester, varför hamnar vi ALLTID i såna här situationer? det händer fan bara oss två" Det är tyvärr sant, men jävlar i min låda vad kul det är efteråt.
Lycksele calling
Sömlösa nätter vilket resulterar i att jag vid den här tiden är nyvaken och lika fräsch som ni ser på bilden. På måndag ska jag försöka styra upp mig själv. (så lät det förra veckan också..) Imorgon ska jag åka tåg till mormor för första gången, spännande! Jaja, har ni tur blir det uppdatering. Kom just på att jag inte vet om mormor har internet längre? Ta hand om er iallafall! PUSS.
Ostkrokar, chips, lökringar, pepsi, hallonsoda, ännu mer chips osv.
Piggelindrinkar och fisherman igår. Inte många timmars sömn igårnatt. Agerade barnvakt(åt världens sötaste ungar) hela dagen vilket betyder att jag inte suttit still många minuter, har fortfarande inte lagt oss och ska sätta mig bakom ratten om några timmar i en bil jag inte ens minns hur man ska göra för att backa.
Istället för att ta vara på skönhetsömnen sitter vi istället på bron, tar minst två cigg och stirrar på en lyckstolpe som är sne men lyser upp ett helt träd. När det blir för kyligt ligger vi i sängen med händer som rotar runt i en skrynklig karamellkungen-påse med mörka ringar under ögonen som räcker ner till tårna.
Ni hör ju. Jag ska inte klaga men får jag kalla mig själv sliten? Snälla. Snälla.
Ikväll öppnar corona igen, som jag har längtat. och längtar fortfarande efter dessa tjejer.
We get what we want, We do what you don't
Dålig uppdatering och det beror nog på att jag inte har något liv för tillfället. Arbetslös och har på något konstigt sätt intalat mig att jag får ha sommarlov en liten stund till.
Min syn på en tidig morgon är nog när ni andra äter lunch, camar med amy och planerar bus som vi vore 14 år, åker runt i hennes bil om nätterna med högtalarna som skriker this place are about to blow i en remix som får mig att tro att det är så det låter i hjärnan när man tagit extacy. Vi andas in en lite för stor dos av cigaretter och jag intalar mig själv varje gång att snart ska jag sluta. Det pratas i mun på varandra och skämtar om saker som ingen annan i världen skulle skratta åt. ¨
Ett stop på statoil och köpa godis står skrivet i pannan redan när vi kliver in i bilen men står ändå där inne och stirrar på godishyllan i en halvtimme av beslutsångest. Vi åker så många varv i rondellen att det till slut känns som att vi sitter i virvelvinden. Bilen går i riktning mot områden jag aldrig utforskat till 100 procent men nu kan jag dom lika bra som jag kan vägen till lycksele.
Amy släpper av mig klockan tre och sista orden jag säger till henne är alltid "kör försiktigt och hör av dig när du kommer hem". Oavsett om mitt place are about to blow eller om jag och amy kommer forsätta såhär tills vi går i graven så har jag inte orken att ta tag i mig själv än. Kanske snart men inte nu.
