retse

I lördags kom Tim och hämtade upp mig i kanske den sötaste bil jag någonsin har skådat. Han hade stiliga kläder i vanlig ordning och det första jag möts av är en stor härlig kram. Vi satt och pratade om förr, nu och framtiden. Det enda som snurrade i huvudet när jag klev ur bilen var, varför varför varför bor han så långt bort?  

När jag dagen efter gick över järnvägen tittade jag på elskåpet som alltid får mig att le. Minns så himla väl när jag och Tim satt där för några år sedan. Så många år sedan att Tim hade DC-skor och "gangsterkeps". Jag hade sönderblonderat hår och på min tröja stod det "I am the swedish dream". Vi satt utanför missionskyrkan, tjuvrökte och av någon anledning hade jag en spritpenna i min väska som vi satt och skrev med.

Sedan såg vi att några meter framför oss, stod ett elskåp där någon skrivit ett stort Z. Tim kallade mig nästan alltid Ezz när vi pratade på msn eller sms så han gick dit och skrev Ez framför. 


Mitt smeknamn står fortfarande kvar i samma storlek och färg på elskåpet. Medan vi har växt, färgats och kan köpa egna cigg. Och nu skäms båda över hur vi såg ut då. 

Jag har alltid tyckt om Tim och såklart var jag töntigt fjortiskär i honom när vi var yngre. Vi träffas inte ofta men när vi väl gör det känns det fullt naturligt ändå. Sen första gången jag såg honom har han alltid haft ett leende på läpparna som så lätt smittar av sig. Att han är lika förälskad i Kent som jag är, gör honom inte sämre. Det går inte att tycka illa om den här killen.
Bästa du.